Liisa Suomela, tävlingsboxare

Nu ser jag att boxas! (Tietopulssi 1/2006)

– Jag har också just nu ett blått öga, skrattar en ung kvinna i telefonen. Hon är Liisa Suomela, 22, som lät operera sina ögon på Silmälaser i oktober. Men Liisas blåtira beror inte på operationen utan på boxningen.

Åboflickan Liisa Suomela bytte konditionsboxningen mot tävlingsboxning i fjol och har inte ångrat sig. Hon gillar den hårda träningen och det att grenen i sig är krävande.

– Boxning innebär inte endast att man slår håller på och slår, utan kräver också förvånansvärt mycket tankearbete och planering, säger hon.

Liisa har alltid tyckt om att röra på sig. Utöver boxningen sysslar hon med jogging och gympa och tränar på gym. Glasögonen var i vägen i alla grenar, de blev svettiga och immiga och ville inte hållas på plats.

– Och inte gillade jag glasögonen annars heller. Deras styrka var ungefär 2,5 minus och jag fick dem under mitt första år i gymnasiet. Jag vande mig aldrig riktigt vid dem.

Liisa prövade på kontaktlinser men de var opraktiska. Särskilt under boxningen tappade jag dem ofta och det var både trist och ohygieniskt att leta efter dem på det svettiga golvet i träningssalen. Liisa hade i flera års tid funderat på en laseroperation men hennes mammas tvivel fick henne att skjuta upp planerna.

I fjol beslöt hon sig för att ta tjuren vid hornen och till sist var också hennes mamma med på noterna och föräldrarna lovade att betala hälften av operationen. Det ekonomiska stödet var mycket välkommet för Liisa som studerar inom den sociala sektorn.

– Jag var inte det minsta nervös inför operationen eftersom jag fått all information redan vid förundersökningen och dessutom hade läst Silmälasers webbsidor noggrant. Jag var säker på min sak och allt gick bra. Det tog ungefär 15 minuter per öga, minns hon.

Liisas ögon opererades ett i taget under två dagar. Hon hade inga större besvär efteråt och märke mycket snart att synen förbättrats. Nu ser hon bättre än vad hon skulle se med glasögon.

– Livet har verkligen blivit mycket lättare när man inte behöver använda glasögon, sammanfattar Liisa.

Men hur var det med blåtiran? Liisa berättar skrattande att hennes läkare Sauli Forsman nyss hade gett henne tillstånd att träna alldeles fritt utan att särskilt akta ögonen för operationens skull. Och så tränade hon för hela slanten!